J E N N I E I S A B E L L F O R S S

i tisdags när klockan närmade sig 22:30 drog lillebror igång båtmotorn som inte fungerar. Förvånad över att den faktiskt funkade bestämde vi oss för att dra ner motorn till båten, ta med oss ett fiskespö och fiska lite grann.
Vägen ner var jobbig, trots att man går den där vägen 100 gånger varje sommar så blir man ändå lika förvånad varje gång över hur långt de är, hur jobbigt de är, hur högt gräs de är och värst, hur grymt mycket tistlar det är!
Jag bar fiskelådan och fiskespöt, bar spöt liksom högt uppe i luften för att slippa dra de i alla tistlar. säger till anton, "fan spöt börjar bli lite tugnt". vänder mej sedan om och får se lillebror kämpa och slita med motorn. hans blick verkligen lyser "håll käften", vilket får mej att börja skratta.
när vi väl sitter i båten och ska fara iväg inser vi att motorn funkar inte alls, vilket var lite trist eftersom vi hade planerat att fiska gädda nere i slåtte. Det blev en lång väg att ro men de gick bra då vi hade dubbla par med åror.
Efter att ha kastat många kast bestämde vi oss för att förflytta oss en bit, anton skulle ro, jag skulle dra drag.
Efter ett antal sekunder/minuter? vet inte vad faktiskt, så hugger det iaf till, och igen, och igen. jag får panik (är rädd för fiskar) så jag ger spöt åt anton, själv fick jag ta hoven, anton börjar dra in, rätt som de är blänker de till, eftersom  klockan är ca 00:30 vid den här tidpunkten så är de mörkt i vattnet, vilket får de där vita som blänker till att se riktigt stort och farligt ut. men så fort vi fått monstret närmare ytan är jag inte lika rädd längre och kan, trots monstrets starka insats att komma loss, få upp han i hoven och lägga ner han i båten.

efter att han dödat han och kollat lite på han var det dags att väga, vi trodde på 1 - 1,5 . han såg inte så stor ut men vågen visade på 2kg. min första gädda :)


sedan fiskade vi såklart lite till, jag ror, lillebror drar drag. lillebror får napp. ska börja veva in men nejdå, de går inte. de ända som hörs är skalmans matochsov klocka  hur linnan dras längre och längre ut, jag blir lite orolig, börjar fundera på vad de är vi har fått på kroken. jag kollar upp på anton som ser helt förskräckt ut, "han sticker, han sticker, fan jennie, den sticker ju bara" 

forts följer.