J E N N I E I S A B E L L F O R S S

satt å läste igenom min gamla blogg häromdan, nogg.se/jennieforss.
om jag inte minns fel så var datumet 26maj då jag första gången bestämde mej för det som jag tusen gånger efter de bestämt mej för, aldrig mer. idag är det den 28 dec, 7 månader och två dagar efter det håller jag mej för första gången till det som jag bestämt mig för så många gånger. då är frågan är såklart, " hur känns det?"
Å vad ska man svara på det? visst känns de bra att jag äntligen lyckas "stå emot" eller hur man nu ska uttrycka sig, men fan, hur vet jag att jag gör rätt? innerst inne så vet jag ju iofs att det är de bästa, men just nu känns det verkligen inte bra. saknar så att de gör ont. men vad ska man göra? det var mitt val, de var jag som var osäker på vad jag ville, de var jag som gick min väg. över ett år har gått och jag vet fortfarande inte om jag gjorde de rätta.
Men jag vet att jag inte kan stanna längre, hur mycket jag än vill, det funkar inte, jag vet att jag måste ta dom första stegen bortåt nu, hur svårt det än känns, för såhär kan jag inte ha det längre. Har stått i samma fotspår på tok för länge nu.
vem har sagt att de skulle vara enkelt?

Dagens låt :
All the times that I've cried
Keeping all the things I knew inside
It's hard, but it's harder
To ignore it
If they were right I'd agree
But it's them they know, not me
Now there's a way and I know
That i have to go away
I know I have to go
________________________________
Någon som jag saknar nu är en person som alltid lyckas omvandla mitt dåliga humör till glädje, en person som alltid får mig att le hur less jag än är. Du förgyller mina gråa dagar på skolan, du får mej att känna mej bra även fast jag egentligen ligger som en sten på botten. Jag behöver bara se dej så känns de bra, vet inte om det är för att du är så himla bra, eller om de bara är för att du är allmänt ful min vän ;) men du gör mej så himlarns glad <3