20 dec
ett år, ett års tid behövde jag på mej för att inse hur dum jag verkligen är. Att de skulle ta så lång tid att förstå,
men nu har ja försått att , fan va patetiskt. Var sitter felet? Vad är de jag har gått runt och trott egentligen? hoppats på, längtat efter? Under så lång tid, att jag inte fattat förns nu. Att varenda jävel skulle behöva säga samma sak om och om igen för att jag skulle inse hur de ligger till, varför var jag så envis? Varför lyssnade jag inte istället för att bara ignorera varenda varning?
Men den största frågan är ändå vad jag skulle ha gjort om jag fick samma chans igen? Troligtvis samma dumma misstag en gång till. Exakt som förra gången, exakt som alla gånger.
Idag var en jobbig dag måste jag säga, ett helt års i d i o t i föll över mej på bara några sekunder.
Nu har jag iaf bestämt mej för att ta tag i mig själv och börja ett nytt liv, ni vet att slutet är ju bara början.
ni har så rätt, jag hade min chans,