jag hatar mitt liv när det gör såhär mot mig. därför tog jag och tänkte om och skiter i stan ikväll och drar iväg på mitt äventyr imorgon istället för på måndag. Helst skulle jag ha velat åka redan nu på en gång innan risken för att jag tar ihjäl mig blir för stor, typ.
jag plockar fram ryggsäcken och börjar packa lite i ett försök att distrahera mina tankar.
det är sånt här som får en att vilja skrikgråta som ett barn.
åkte till nordhallen, kom på att jag ville in till stan tidigare än tänkt. folk drar i mig från alla möjliga konstiga håll.
jag kommer på att jag kan ta hem mercan då emma och kristian inte längre behöver den. så jag sätter mig i bilen ock skyndar mig hem till alsen för att byta till min bil och hämta kläder. väl framme inser jag att biljävlanyckeln och nyckeln till lägenhetshelvetet ligger i toyotan, som står i nordhallen.
kossorna befinner sig nu alldeles utanför mitt fönster, jagillare
Bygdegårdsföreningsmiddagen avslutades i östersund efter ett stopp i trångsviken.
Har nu bestämt mig för att följa med upp till Nordhallen för att hålla syster sällskap medans resten är på nån tillställning. Efter det är det nästan mitt i natten och då åker jag in till lägenheten igen.
Nu ska jag ta och leta fram en liten ryggsäck, jag behöver en till mitt äventyr.
Jag kom på en riktigt bra sak att underhålla mig med under en av mina fyra lediga dagar. tanken är att bjuda med mig själv på ett riktigt äventyr, jag ber till gud om bra väder. Ensamheten och jag ska ut och leta rätt på den där riktiga frihetskänslan. Efter allt folk jag har haft omkring mig den här sommaren behöver jag höra ljudet från ingenting och bara känna lugnet. Platsen som jag har tänkt att hitta denna känsla på håller jag hemligt så länge, riktigt fri kan man inte vara så länge folk har koll på en.
jag känner mig väldigt laddad inför det här nu, det skulle kunna bli hur härligt som helst.
sista biten kvar. det är konstigt hur jobbigt allt blir när man ser målet framför sig, man borde få lite extra energi då man ser att man är så nära, det verkar inte funka så, en ynka dag kvar och all kraft rann ur mig redan då jag började imorse. det är tomt i mitt huvud, jag kan inte ens tänka.
däremot så är jag lite småspekulant på en sak, vilket ger mig litelite energi. leverpåsåntjagfårförmigibland? jag har utfört ett litet diskret spaningsarbete med ett negativt resultat. attans? nä, likabra.
världens snyggaste lucas med familj kommer snart på besök. en kopp kaffe först?
äntligen får jag vara världens rikaste människa en liten stund.
det spelar ingen roll hur mycket man sliter än, hur less man än är, hur många mardrömmar man har eller hur trött man än blir. när lönen kommer är det värt varenda liten svettig sekund! nu väntar på att semesterersättningen ska ramla in på kontot.
idag under min lunch läste jag i SVD om hemsidan tagen.se, där man kan teckna en försäkring på 595kr/år. Efter att ha gjort det är det bara att skicka iväg alla dina fortkörningsböter så betalar detta företag dom åt dig. Jävligt smart, men det känns ändå inte riktigt rätt, hur många tokar därute är det inte som utnyttjar det system då?
Känns lite som att uppmuntra oss trafikanter till att gasa på lite extra där ute på vägarna.
Förvånad över att jag gått över från Aftonbladet till SVD? Valet börjar närma sig och SVD är då bättre, jag gillar val. Jag läser och kikar på debatter och försöker förstå vad dom olika partierna har att säga, oftast misslyckas jag, dom har ett språk som jag inte förstår. Men det är intressant, jag älskar debatter och folk som pratar i mun på varandra bara för att bevisa att mitt lag är bäst medans ditt bara är en lögn. Det här är som fotbollsVM för mig!
Älskade fångarna på fortet är ju tillbaka i rutan. jag kröp ner i soffan bredvid mammsen och pappsen och vips så var man tio år igen. Men så kommer Rabih och förstör den nostalgiska kvällen, han måste skrubba stämbandet med balsam för att få till den där sammetslena rösten som får mig att rysa av obehag.
ber om ursäkt för mitt tyckande.
Nu kryper jag ner under täcket för att se klart på The Human Centipede, drygare film? när ska allt det äckliga börja?
har jag tur har jag kanske somnat innan filmen är slut.
då var man igång igen! har gruvat mig litegrann för poolen, har inte varit riktigt säker på vad jag egentligen tycker om att komma tillbaka efter ett par månaders uppehåll. Nu såg jag i min kalender att jag redan fått tre bokningar till nästa vecka, och då kände jag att det är inte ett dugg gruvsamt, det känns riktigt roligt faktiskt! jag känner mig taggad och letar nu efter bortglömda namn i mitt halvtaskiga minne. snart får jag sova igen.
för det första tog det ett halvår innan jag somnade, förmågan att slappna av är borta, jag har glömt bort hur man gör. Sedan, var jag helt plötsligt på något partaj på bygdegården som skulle förflyttas upp till skidbacken. Jag glömmer helt bort att jag är fullast på stället och sätter mig bakom ratten, kommer ca 2 meter sen sticker en polisman in alkomätaren i bilen. Jag blåser och apparaten tjuter och blinkar rött, promillehalten är uppe i 7.6. trots att jag är full kommer jag på den smarta lösningen, så jag skrattar polisen rätt upp i ansiktet och säger att även han måste ju förstå att det är fel på alkomätaren, inte fan kan jag ha 7.6 promille? polisen håller med och går iväg för att undersöka saken. Jag smiter, vaknar på morgonen och hittar mig själv efterlyst i tidningen. Här kommer mitt problem, Hur ska jag kunna åka på jobbet utan att bli sedd? och där väcker paniken liv i mig.
det kom hit en präst och samtalet gled iväg mot framtiden. nu har jag tänkt litegrann, och bestämde mig för att gräva fram min enda riktiga dröm som jag någonsin haft, från ca 12årsåldern tills jag var 17-18 var jag helt klar med vad jag skulle bli, polis. det fanns inget annat, jag längtade nått så grymt efter den där polisbrickan. nånstans påvägen tappade jag helt bort den där drömmen. Nu tänkte jag alltså försöka få liv i denna dröm igen, så jag loggade in på polisen.se för att skicka iväg en ansökan till högskola. då behöver dom ett intyg på att jag kan simma, herregud? innan jag har fixat det har jag återigen tappat bort polisspåret. vad ska det bli av mig?
jag tvättar och städar idag. Lika bra det eftersom jag tog det sista strumpparet igår. Nu har jag fem arbetsdagar kvar i mitt tredje hem. fem arbetsdagar sen noll. ingenting.
Så nu tog jag och loggade in på poolen och satte upp mig där. Jag unnade mig dock ledigt måndag och tisdag nästa vecka. Lite semester innan jag drar igång med nästa. Då har jag fyra hela lediga dagar och jag tror att jag ska bjuda min kropp på en helkroppsmassage som tack för att den har hängt med i sommarens tempo. Det vore nånting.
listen to the music of the moment people dance and sing
Vi gör väl ett nytt försök. Grillfest hos JK ikväll, jag jobbar dock till 21:30 men sen springer jag nog över ängen och är social. ska försöka att vara kvar lite längre än till 23:00 den här gången.
nu skulle man kanske ha gjort i ordning någon mat?
solen skiner här utanför, jag verkar inte bry mig.
då är man i staden igen. gissa om jag blev lite nyfiken då jag öppnade brevlådan och fick syn på ett kuvert som det med handskriven text stod JENNIE på. hur ofta får man ett riktigt brev bland alla räkningar och tråkigt skit? det förväntansfulla leendet försvann dock ganska på en gång då jag fick se att även lisbeth salander låg i brevlådan. så brevet hamnade oöppnat tillsammans med dom andra tråkiga breven medans jag stökade på i lägenheten och försökte komma på något att äta. efter att nu ha läst brevet kan jag säga att det var ganska precis vad jag hade väntat mig. och vad säger man? förmodligen klokt.
om jag minns rätt tyckte inte Sofie att Remember Me var bra, men det skiter jag i. Jag planerar att tillbringa kvällen med Robert Pattinsson, närmare Edward än så kommer jag inte.
lucas målade ansiktet blått och vips så var han en superhjälte
.... Med diskhanduken som mantel och Nya Testamentet som Ordbok?
jag hyrde en film som jag tänkte somna till, när jag kommer hem inser jag att jag varken har tv eller dvd på rummet. NAJS. så det blir väl lite IQträning med aftonbladet innan jag somnar. Vilket jag snart tänkte göra.
Har varit på storkalas hos syteryster som fyller hela 26 år idag. "farmorochfarfar" kom dit med deras nya lilla tuss, jag blev lite små förälskad då vi sprang runt bara hon och jag ute på ängen. kanske skulle man ha haft en ändå? fast frågan jag ställde innan vi gick ut pekar på att jag inte ska skaffa en, är det jag eller hon som bestämmer? Hur kan man inte låta nått så litet och sött få som den vill?
jag är slut, kroppen börjar säga ifrån. I FLERA TIMMAR igår kväll gick jag runt och försökte slappna av, det var omöjligt, det gick inte. Magen var stenhård av spända muskler, jag höll på att bli smått galen, vet ni hur jobbigt det är att gå runt och spänna magen en hel kväll? det är ett under att jag inte har träningsverk idag. Men blundar man så finns inga problem. är dock lite orolig att det ska bli samma konstigheter som i maj då min mage försökte ta livet av mig, då mamma trodde jag skulle föda barn i soffan. Nu kom det ju som tur var inget barn, så mamma är istället inne på kategorin stress, och sönderstressad? tja, varför inte?. men som sagt, inte öppna ögonen riktigt än.
idag har jag varit ute och gått fyra gånger. haft snabbbesök av JK som tog rätt på mössan som jag söp bort igår. haft snabbbesök av MikaelochSofie som var ute och åkte. pratat med Emelie. gjort ett facebooktest med ett ganska chockerande resultat. stirrat i taket. kollat på en halv film. och nu uppdaterar jag min blogg för fjärde gången. pinsamt. imorgon är det jag som åker hem till alsen.
FÖR DET ÄR SÅ JAG SÄGER DET med håkan sen ett sovförsök.
det här är den längsta dagen jag har varit med om. men nu har vi iaf kommit fram till middagen!
mamma säger att jag måste äta mer varierande kost, så eftersom lunchen bestod av gurka tomat och paprika så fick det bli ananas kiwi melon och till det tortillabröd med världens godaste ost på till middag. hon har även gnällt lite på att jag äter för mycket frukt och grönsaker istället för riktig mat, hon menar att även fast jag äter mig mätt på allt det gröna måste jag ändå äta nånting annat till så jag får i mig all protein och sånt. SÅ till denna näringsfattiga kost tog jag en ölkorv! börjar jag närma mig rätt spår tro?
jag tog på mig skor och jacka för att komma bort en stund. gick ut ur lägenheten utan att veta vart jag var påväg. det är då det är som härligast att gå, man bara går och går och vet aldrig vart man hamnar. jag hamnade mitt i skogen här ovanför, letade mig fram på stigarna i förhoppning att hitta nånting, efter ett tag kommer jag fram till något som var som gjort för mig, så jag klättrade upp och låg och kollade på grantopparna en stund. Sen vidare, nya stigar, fler myrstackar och tätare skog. 60minuter vimsade jag runt däruppe utan att veta riktigt vart jag var, utan att ens bry mig om vart jag var. livet har sina goda stunder.
MEN TACK HÅKAN. Äntligen har jag fått ett datum, 13 OKTOBER kommer Håkan med nytt, TVÅ STEG FRÅN PARADISE. Jag skyndade mig att logga in på cdon och boka skivan, och vet ni vad? alla som förbokar får skivan signerad. nice.
jag vaknar utsövd innan klockan sju? eller är jag fortfarande full.
Det är väl nu jag ska bestämma om det var roligt igår, jag har kommit fram till att det var riktigt roligt.
Vi körde sms roulette, och en hel del supa-ner-varandra-kortspel och vips så var all dricka slut. sen var det dags att dra på den riktiga förfesten, väl på plats måste jag ha blivit skjuten. jag orkade ingenting, dimman blev för tät och jag kände helst för att decka på en gång. Så med en rejäl dos koncentration skickade jag iväg ett sms till bror, kör du? kan du skjutsa hem mig.
Och där tog kvällen slut för mig. Väl i bilen, efter att jag har berättat hur dåligt jag mår, tränger längtan igenom och jag kommer på den briljanta idén, ska vi inte åka på kvarna!?. Brodern skrattar åt mig och säger att nej, det ska vi inte. och där tog kvällen slut igen.
Nu vaknar jag, med telefonen bredvid örat med ljudet på, har 3 missade samtal och 4 olästa sms. Jag måste ha varit död igår. Nu är jag som ni märker vid liv igen, och jag är fri. vet ni hur mycket man får betala för det? det gör ont, men en egoist av min sort tänker inte på annat än sin frihet. just nu luktar allting bara illa.
Hade tänkt att åka hem direkt efter jobbet idag. Men då en viss liten skit sitter hemma i alsen och frågar sin momma flera flera gånger om när Jennie kommer hem. Då är det ett måste att ta svängen förbi Alsen och kasta sig in i en bamsekram! han har mitt hjärta den där pojken. <3
Nu sitter jag i staden, östersund. är påväg att kliva in i duschen, sen kanske en öl? kanske två? kanske inte nån?. vad vet man? vi tar det som det kommer så ser vi imorgon vad som hände.
visste ni att det inte finns en enda affär i Östersund som säljer Badmintonset? det märkte vi igår kväll, så det fick bli den lite lugnare sporten Boule istället. Men det var roligt det också, enda tills matchen började ta slut och jag insåg att jag var påväg att förlora. Men MAN KAN INTE VINNA JÄMT NÅNGÅNG MÅSTE MAN FÖRLORA IGEN, som Håkan säger.
jag undrar jag om jag är en sån där man kallar för klant?
17 dagar avklarade. Imorgon är det äntligen dag nummer 18 av 28, vilket betyder att jag är ledig.
Den sjuttonde dagen bjöd på två extrema skrattattacker, varav en var så allvarlig att tårarna rann, fokuset försvann och jag var tvungen att lämna L för att överhuvudtaget komma på banan igen. Jag fixade ännu ett brännmärke, såklart på vänster underarm som vanligt, men denna gång kan jag faktiskt skylla på L, det var inte mitt eget fel idag. Man kan tro att jag samlar på brännmärken, men det gör jag inte. Jag avslutade arbetspasset med att krossa min näsa, det gjorde ganska så jätteont kan jag erkänna. Jag höll på att kasta en sopsäck då locket bestämde sig för att slå igen, PÅ MIN NÄSA. klarade mig undan synligt märke iaf.
And no matter what I say say or do The road lead back to you
kände inte alls för att gå och lägga mig, men vad sitter jag uppe och väntar på egentligen? en rök och lite läsa, sen så.
treo gör tydligen blodet tunnare, det kanske förklarar mina vackra blåmärken som dyker upp på min kropp utan vidare? kanske borde hitta något annat att knarka de dagar som är kvar? jag dricker treo som om det vore kaffe.
dag nummer fjorton, treon är slut så jag tar en alvedon.
Trainspotting - jag mindes bara bajsscenen och ungen som kryper i taket, jag hade helt glömt bort hur seg filmen är. jag stängde av filmen efter ca 40minuter sedan gick jag och lade mig istället. sov som en i stock i 12timmar. när hände det senast? jag behövde det.
Har precis kommit tillbaka till lägenheten, jag tog och kollade hur lång tid de tar att gå upp till lillänge. Ungefär 20minuter. nu är mina ben trötta. Men magen är glad efter att ha fått en nästan hel Bröllopsstrut! Jag orkar aldrig äta upp hela.
Bestämmer mig för att stanna i staden tills på söndag.
Anton har klagat. FAN HAR DU BARA HELLSTRÖM I BILEN? BLIR DU INTE LESS?
han har lite rätt, jag har bara singelsamlingen och ett minneskort fyllt med Håkan. När jag ändå var inne på Maxi tog jag och kollade igenom musiken, 1för59 2för99, med förhoppningen att hitta något annat.
Plötsligt dök första skivan upp, Det är så jag säger det, jag bläddrar vidare och får syn på Känn ingen sorg för mig Göteborg, sen kommer Ett kolikbarns bekännelser och sist Nått gammalt nått nytt nått lånat nått blått.
Så nu sitter jag här med fyra Håkanskivor till. SÅ DET KAN BLI!
Nu behöver jag bara Försent För Edelweiss, älskade Edelweiss, en av dom första låtarna som fick mig att dö i kalla nätter.
Nu ska jag kolla på Trainspotting, bajsfilmen från högstadiet.
läste ca två sidor sen sov jag. nu är jag faktiskt ganska pigg och jag känner för lite miljöombyte, jag behöver bryta mönstret alsen jobb alsen jobb alsen ännu mer jobb. Så vet ni vad jag tar och gör? jag äter upp den grillade fisken och den bakade potatisen sedan tar jag och far till stan, köper en bra film på maxi och en liter yoghurt, sen kryper jag ner i min nya soffa och slöar hela kvällen.
är dock lite orolig över vilken ensamhet som väntar mig därborta, den jag älskar, eller den jag inte står ut med. det visar sig när jag är där.
jag flög upp ur sängen imorse. på med byxorna, på med skjortan. fan. av med skjortan, på med bhn, på med skjortan, på med skorna in i bilen och iväg. det var riktigt nära ett misslyckande men det gick bra ändå.
NU har jag nått delmål tre, 24timmar ledig igen. sovasovasovasängsängsäng.
Det är ju trots allt val snart, jag tog och köpte mig boken JAG ÄR INTE RABIAT. JAG ÄTER PIZZA. En bok om Sverigedemokraterna skriven av journalisten Niklas Orrenius. Det är till att vara seriös.
Jag har inte hunnit läsa mycket än men det verkar vara riktig intressant läsning.
efter avslutat arbetspass imorgon far jag raka vägen in till staden och hämtar Lees soffa som hon är snäll att sälja till mig, det blir ett snabbesök i mitt nästan bortglömda boende, in med soffan och sedan till alsen igen. jag beräknar inte att lämna alsen förrens 20augusti då jag har min första lediga helg på NIO? veckor. den helgen sover jag nog igenom. eller?
mitt i allt kaos hör jag hur det slamrar någonstans utanför, jag går ut för att kolla vad som händer. Samtidigt som jag öppnar dörren och kliver ut på kajen störtar en trädgårdsmöbel ner från himlen och landar med ett dån ett par meter framför mig.
för att inte dö ut helt när jag kommer hem från mitt arbete ser jag till att min mor håller mig sysselsatt, idag drog hon med mig ut på emmas rum för att kolla igenom allt rat, vi hittade en massa skoj. En hel del gamla kort på mamma när hon var ung, först ser det ut som jag, sen kollar man en stund och då ser man bara Emma. jätteförvirrande då jag och syster inte är ett dugg lik varandra. Vi hittade igen en gammal plånbok som tillhörde min mor, där fanns tre kort, ett på hennes vän, ett på hon själv och ett på "gammfjåsen", jag och mamma har inte riktigt samma smak.
Sedan hittade mamma tre pussel, vi bestämde oss för att gå in och lägga dom för att se om det fattades bitar eller inte. vi började bygga och upptäckte fler och fler bitar som inte alls passade in, jag koncentrerade mig på att bygga klart hästpusslet medans mamma sorterade bitar. efter många goda skratt stod det klart att hästen var Ronja Rövardotter och dom tre pusslen inte var tre pussel utan nio pussel, varav två vara hela. Härligt tisdagsnöje! vi hade det vi gjorde.
Mamma drömde även inatt att jag hade bytt namn till BOEL. haha, värt att tänka på? jag drömde att korvbrödet tog slut vilket ledde till att hela världen gick under, typ. börjar stressen ta över?. jag har förresten sovmorgon imorgon! YEEEAH, börjar inte förrens 08:00. känns underbart.
jag har aldrig sett något värre. jag brukar inte gråta ofta när jag ser på film, kanske fäller jag en tår men inte mycket mer än så. nu har jag legat och torkat tårar mer än halva filmen, det var som att vrida på en kran som inte gick att stänga av. jäklar, vilken film. jag kommer inte se den igen, det gjorde bara ont.
alla hundmänniskor där ute, se den för guds skull inte.
mina två jag klyver mig på mitten. det är då inte lätt att vara schizofren.
nu ska jag kolla på Hachiko, L sa till M att både hon och C satt och storlipa i soffan då dom såg den. jag är på snyftfilmshumör så detta låter lovande. först ska jag göra mig klar för natten. klockan ringer återigen 05:15. fan vilken ordning det är på mig!
dag nummer 10 avklarad. nu väntar morgon morgon morgon kväll kväll kväll långpass. SEN är jag ledig en dag innan jag drar igång med 10 dagar till. jag gillar mitt liv för tillfället, jag hinner inte tänka på annat än kaffe stickers och bensin, det är så skönt.
jag har börjat fundera på att förverkliga en gammal dröm jag har, tog även och berättade för mor&far om vad jag skulle vilja göra innan jag är klar med detta jordeliv. allting var positivt enda tills jag berättade om den lilla men viktiga detaljen att jag vill göra det själv. Men Jennie... sen var det slutdiskuterat. jag behöver lite pengar först, inte så många men några stycken iaf, om ett par år är jag kanske redo.
nu skulle jag ha haft en bra film att fördriva tiden med.
Anton sa att den var så hemsk så att han inte ens vågade kolla på den, mitt på dagen. Jag är inte riktigt lika vek som han så jag klarade av att se hela filmen själv i mörker. Men den var nog en av dom läskigaste Beck. Men inte så hemsk. Filmen var slut prick 00:00 så jag tog och önskade mig samma önskning som inte slog in då jag kollade på klockan 22:22.
Nu är det sängen, jag tänker på Evert, vår alldeles egna president, nu står han där på stortorget och tittar ut över alla ljuva jämtar och undrar vart är Jennie?