J E N N I E I S A B E L L F O R S S

ungefär så känner jag. Kanske blir detta mitt sista inlägg? Förhoppningsvis inte, jag har stora förhoppningar på ett trevligt inlägg imorgonkväll, men min magkänsla säger att nånting jävligt illa är påväg att hända. Nånting underbart, men allvarligt. Kraven inför morgondagen är enkla, man ska vara helt frisk och nykter. Frågan är bara, vilken nykter frisk person kastar sig ur ett flygplan på 3000meter höjd? Tydligen finns det sånna, och imorgon klockan 18:00 kommer jag att vara en av dom. Vilket skrämmer mig så in i norden. Ett litet litet fel som upptäcks en aning för sent och sedan ligger jag platt som en pannkaka på ope flygfält, eller kanske spetsad av  en grantopp. Jag vet inte vad jag föredrar,


Jag är livrädd och jag älskar det! Morgondagens flygtur kommer bli underbar, som jag har väntat :)

imorse blev man uppväckt av ingen mindre än chefen. Hon ringde klockan tio och sa att jag lät trött. Jag inte bara lät trött, jag var trött. Iaf undrade hon om jag inte kunde börja klockan två istället. Och det kunde jag. När vi lagt på kom jag ihåg vad mamma hade sagt då hon försökte väcka mig ännu tidigare, "jennie det är jättevarmt ute! nästan som utomlands!".
Så jag drog på mig bikinin tog med mig solsängen och gick ut å halvsov på altan istället medans solen stekte som fan på ryggen. Härligthärligt! Sedan in för att hämta min nya vän Rudolf Vrba, han är påväg att rymma ifrån auschwitz nu, jag är lite orolig för han, men jag vet att det kommer gå bra, annars hade han ju inte kunnat skriva boken.

Nu måste jag göra mig iordning så jag hinner iväg till klockan två.

sofie tycker att skriv NÅNTING iaf. Och det har jag tänkt att göra flera gånger om dagen i flera dagar nu, men kommer ju inte på nånting, bara massa skit.

kan iaf berätta att jag är i staden nu hos syster och lillskiten. Följde med mor in för att hålla henne sällskap då hon skulle leta efter något fint att ha på sig på lördagens 40årskalas uppe i byn. Det var tråkigt, vi gick igenom tantaffär efter tantaffär och jag mådde bara konstigt och kände helst för att spy. Efter ett par svettiga timmar som kändes som år var vi påväg ut på frösön, i bilen började vi prata lite strunt, plötsligt kollar mamma på mig och säger, "Jennie.. du är lite kär va?" Det skrämde mig lite, ens egen mor brukar ju för det mesta ha rätt, vare sig man vill det eller inte. Och just det här med kärlek, det är farliga grejer, det skrämmer mig.


midsommarhelgen har ju nyss passerat, och den bjöd på det bästa ;)

imorse då jag vaknade var jag världens deprimeraste stackare, det var synd om mig. Jag ville bara gömma mig under täcket för resten av mitt liv. Vilket inte skulle gå eftersom min bror kommer och vill ha tillbaka lägenheten redan imorgon, jag skulle alltså bli hittad senast imorgon kväll då det var läggdags för han. Min plan skulle inte fungera, därför bestämde jag mig istället för att sluta upp med mina tycka-synd-om-mig-själv-fasoner och åka in till stan för att köpa nånting som gör mig glad istället. Deppa mår man inte bra av. Så jag begav mig ut i regnet och gick ner till bussen som skulle ta mig in till en stad som jag inte riktigt känner igen mig i längre. Jag bestämde mig för att gå på åhlens och leta efter en bra bok på nedervåningen. Först får jag vänta ca 15 minuter på att dörrarna ska öppnas, herregud vilka sega dörrar! Sedan går jag som vanligt till höger för att gå förbi sminket och allt, men där fanns inte sminket längre, nej nej, dom har vänt på hela affärn. Väl vid trappen ser jag att det inte heller finns någon trapp längre. Nedervåningen är borta, jag blir lite förvånad och börjar fundera över vart den har tagit vägen. Men till slut hittar jag rätt på alla böcker på helt fel ställe.
Varför flytta på allting? Jag tyckte det var bra som det var. Jaja, hittade tyvärr inga böcker av värde där vilket resulterade i att jag letade mig tillbaka till min depression. Jag gick ut från åhlens och kom då på traktören, där har dom böcker! Så med raska steg gick jag dit och det första jag såg var en riktigt tjock bok som det så fint stod "HITLER" på, det var inte mindre än 990sidor! Detet tänkte, "VILL HA VILL HA VILL HA" , överjaget vände på boken och sade ifrån på engång,"398kr!, glöm det! Du kommer ändå inte orka läsa" , detet tjatar vidare och överjaget står på sig. Till slut möts dom på halva vägen och jaget får tre lite tunnare och lite billigare böcker om Hitler. "Fångad av Hakkorset" "Adolf Hitler" och "Flykten". Nu mår jag bra igen, inge depp alls, det ända jobbiga är att det var just Hitler som behövdes för att jag skulle bli på bra humör. Jag känner mig lite som en hemsk människa, men jag är inte de, jag tycker bara han är intressant.

Ikväll blir det bilbingo med skönlund.

bestämde mig igårkväll för att sno bilen av fadern och lägenheten av brodern. Så nu sitter jag på hornsgatan och bara sitter. Konstigt att det ska vara så stor skillnad på att göra ingenting i Alsen och att göra ingenting i stan.
Vet inte riktgt vad jag ska ta och hitta på, kanske ska springa ner på konsum och kolla om dom har boken som jag vill ha,  Fångad av hakkorset, än släpper jag inte tagit om Hitler och hans tokiga ideer.

anton ska till norge, pappa jobbar, mamma jobbar. vad ska jag då hitta på?
Idag fick jag skjutsa mamma på jobbet bara för att jag skulle ha nånting att göra, och för att jag inte skulle behöva vara hemma själv så länge. Då jag kom hem igen fick jag vänta ca 20 minuter på att anton skulle komma tillbaka från skolan, och det räckte för att jag skulle bli galen.
I stan klarar jag av att vara själv, men inte här. Det är så grymt tyst och trist så jag blir knäpp på bara två minuter.
Imorgon ska jag alltså vara hemma själv mellan typ halv tio och halv fem. Jag måste in till stan, har aldrig varit såhär rastlös i hela mitt liv tror jag...